Nyheter
2010-05-20 // Edward Sandström :
Hemkommen från Nürburgring 24-timmars

Nu är jag hemma efter 4 veckor full gas, Danmark, Tyskland, England, Sverige och Tyskland igen. Det är fantastiskt kul att få köra så mycket racerbil. Mer än aldrig förr. Så var ska jag börja. Jo, det blev ett inhopp i Carrera Cup med Bilteknik Motorsport i Poker Wallenbergs Porsche. Gick över all förväntan och jag lyckades knipa två pallplatser. Mycket tacksam för möjligheten och ser fram emot fler framträdanden, med Palle, Poker, Hasse och deras team om möjlighet finns.
Väl efter Knutstorp stod en Ecodriving kurs med Teknova på programmet. Jag hoppas det lärde sig något och sparar många liter bränsle från och med nu.
Så till den största utmaningen så här långt i racingkarriären, Nürburgring 24-timmars. Resan började med att vi hämtade upp en husbil av lite större mått i Danmark. Hela Nürburg-området är ju översvämmat, så några bra hotellrum nära banan var inte att tänka på. Men husbilen gjorde jobbet. När jag och Anders, som körde kom fram under tisdagskvällen, var de mest gedigna fansen på plats och hade installerat sig runt banan. Det är som Svenska Rallyt fast gånger 10 på något sätt. Väl på plats var det incheckning under onsdagen, bra att vara i tid när det är cirka 800 förare, plus andra klasser som ska besiktiga hjälm och overall, samt visa upp licensen. Tydligen går det åt cirka 3000 funktionärer för att genomföra tävlingen.
Under torsdagen började träningen. Vädret var allt annat än lovande. Och bilen visade sig ha mycket stora problem med däcken under halvblöta förhållanden. Vi insåg ganska snabbt att vi skulle ha stora problem om vädret skulle vara växlande mellan torrt och blött. Någon riktig lösning hittade vi inte heller. Förmodligen har man gjort däcken för mjuka när man tagit bort de miljöfarliga HA-oljorna. Vi skar upp ett antal torrset till såkallade intermediates, men utan värme funkade de inte så bra. Vädret skulle istället visa sig vara på våran sida och inte en enda regndroppe föll under racets 24-timmar. Första tidsträningen var på blött och jag var mer än förvirrad när jag gick och la mig på kvällen. Ett problem var också att lysena mest lös upp himlen, men det var i alla fall enkelt fixat. Väl på fredagen fick vi en ny chans. Ni som inte varit på plats skulle se fajten i depån om att komma ut först på banan. Det är nämligen enda chansen att få ett såkallat fritt varv utan trafik. Alla metoder är tillåtna. Martin körde denna stint på skurna slicks, banan var torr, men endast i ideallinjen. Flera bilar tappade spåret i jakten på en bra tid och snurrade. Vi hade 14 tid till en början, vilket vi var mer än nöjda med. Topp 20 får en blå blinklampa, vilken uppmärksammar långsammare trafik att det är en snabb bil som kommer bakom. Att få en sådan är en ren vinst innan start. Jag körde sista stinten på kvalet och vi var precis utanför topp 20 när jag startade mitt sista varv. Fick trafik ut på en av de viktigaste rakorna efter kurvan Flugplatz och tappade 2,7 sekunder, men erfarenheten säger att alla får något problem. Bara att hålla ner så mycket det gick resten av banan och det räckte med 2 tiondelars marginal till topp 20. Pussst.
Lördageftermiddag efter taktikgenomgångar hade jag fått äran att ta starten. Kan knappt beskriva känslan att under formationsvarvet köra runt banan som omringades av 220.000 entusiastiska fans. Gridshowen var också helt fullproppad med människor. Starten gick bra och jag avancerade 4-5 platser under första stinten. Lämnade över till Marco Hartung, som skulle köra som nummer 2. Jag var nästan ikapp systerbilen i Schubert innan överlämnandet och Marco såg till att passera dem ganska snart. Vi låg nu runt 10-12 plats i racet och det var redan då över min förväntan. Det var nämligen mitt, Patrick Söderlund och Martin Öhlins första 24-timmars race. Efter första stinten var jag helt slut tappade nog 3 kg vätska och upplevde det ovanligt varmt i bilen. Det visade sig att någon av miss kommunikation täppt för syreintaget till bilen. Misskommunikationen fortsatte och det var först under Martin Öhlins sista stint som felet korrigerades. Inte undra på att vi blev aningens utmattade. Men ett mandomsprov ska ju inte vara lätt. Jag blev så uttorkade av detta under mina första tre stinter att jag fick frossa och kramp under natten. Som tur var fanns det med en naprapat från Norge, som hjälpte mig att få ordning på kroppen så gott det gick. Ja, jag drack vatten i mängder både före och under loppet, men jag kommer ändra upplägg till nästa gång det är en sak som är säker. Under söndagsförmiddagen lyckades jag köra upp oss till 5:e plats totalt och då började man inse att det var ett riktigt bra resultat på gång. Alla i teamet presterade så bra och det sköna var att vi inte hade någon prestige i mellan oss. Alla fick göra sitt bästa och så fick vi se vad det skulle räcka till. Vi var inte snabbast på banan, men vi körde smart och gjorde inga misstag. Först trodde jag nattpassen skulle vara värst, men det visade sig att det var lättare att komma fram i trafiken då. Men vilka överraskningar det kommer ibland som när det till exempel stod en Lotus och brann för fullt när jag passerade. Då vaknar man till minst sagt. Eller när en bil hade krockat på den långa rakan och spridit delar över hela banan.
Sista timmarna var nervösa. Jag fick oljetrycksalarm och undrade hur det skulle gå. Vi hade helt plötsligt chans att bli trea totalt när Hybrid Porschen började få problem. Dock saknade vi lite fart för det, men en total fjärdeplats var något mycket, mycket, mer än vi förväntat oss. Dock sa våran teamchef Stefan Wendl innan att hans mål var topp fem. Vi tittade på honom som om han kom från månen. Han hade rätt och det har han ofta måste jag säga. Min teamkompis i FIA GT3 Patrick Söderlund gjorde ett hopp framåt förarmässigt under loppet, som jag faktiskt inte trodde var möjligt och det tillsammans med prickfria insatser från oss alla gjorde detta möjligt. Att sedan Martin fick punka på sista rakan på sista varvet, visar också på att man måste ha lite tur också. Jag kommer köra Nürburgring 24-timmars igen, var så säker. Tack Need For Speed, BMW Motorsport, Schubert, Dunlop och alla sponosrer för att ni gjorde detta möjligt.
Nu drar jag till Brno och FIA GT3. The race is on.
Hälsar!
Edward


